Om ingenting särskilt

Varning till alla läsare: detta blir ett tämligen tråkigt inlägg utan vare sig rim, reson eller mening.

Nu har det minsann gått ruskigt lång tid sedan jag skrev någonting sist. Det har nämligen inte hänt något särskilt att skriva om. Lussekatter har bakats och intagits, internationellt luciatåg har beskådats tillsammans med barnen, gran har inhandlats, hemkörts och klätts (det börjar tidigt här skall jag säga, men försöker de ta fram julkrubban före julafton tänker jag inlägga veto, någon måtta får det vara), och vädret är grått, kulet, råkallt och oinspirerande. Det enda man vill göra är att krypa in i ett varmt ide och inte krypa ut igen på den här sidan påsk. Tyvärr går det nog inte, förr eller senare kryper det in två små barn med iskalla fötter i idet och börjar dras om täcket. Sånt förstör stämningen.

Jovisst, ja, det är en jättemegabautaregeringskris under uppsegling i Belgien, hörde jag just på nyheterna, men den kan jag inte skriva om förrän jag har begrundat den ett tag själv. Jag diggar inte folk som skriver om saker de inte begriper, och klagar ofta på dem, så det är väl bäst att jag passar mig så att jag inte ramlar i mina egna gropar.

Och nu blev det tvärstopp på den där inspirationen som egentligen inte fanns över huvud taget. Så kan det gå.