Om kyla och kläder

Nu blev det minsann väldigt länge sedan jag skrev något, men dels har det varit förskräckligt kallt (typ 15 minusgrader som har inte vett att hålla sig utomhus!), och att sitta vid datorn i ett femgradigt arbetsrum är inget större nöje, och dels har det inte hänt så särskilt mycket att skriva om. Det inträffar inget av större intresse här, utom att vi missade byns julgransplundring, och inget finns det att titta på sedan bonden tog in sina kor.

Och inte har jag ägnat mig åt något annat underhållande heller, det är förfärligt. Det enda jag kan skryta med är att jag håller på att förnya min garderob, som trendiga damer förväntas göra litet då och då. Nä, inte kläderna, alltså, någon måtta får det vara, och jag har dessutom aldrig förstått hur de där är funtade som drar på jakt genom boutiquerna och kommer ut några timmar senare med tjugutre eleganta kassar fulla med kläder. Jag har för det första aldrig satt min fot i någon boutique, eller något alls som är lyxigare än Lindex, och för det andra tycker jag det är så dödens tråkigt att prova kläder, så jag bara tittar och tänker att den där skall jag kanske köpa någon gång, och så blir det inget. Och härom veckan gick jag för all del på rea (jag behövde verkligen nya byxor), men då hade rean redan hållit på i två dagar, och belgarna tar sina reor på allvar. De enda byxor som fanns kvar, som varken var fula som stryk eller måste kemtvättas, fanns bara i udda storlekar.

Vänta nu, var var jag? Garderoben, ja. Jo, jag antar att det händer er också (det vill säga, jag hoppas innerligt att jag inte är den enda) att man alldeles för lätt vänjer sig vid saker som egentligen är förfärligt opraktiska. När jag flyttade in i det här huset, stod det en liten byrå i sovrummet, och där hade jag mina strumpor. Sedan behövde vi en extra bokhylla, och eftersom vi har rätt många bokhyllor fanns det bara plats för en till i sovrummet. Så in i sovrummet med en ny bokhylla med Suarez' samlade verk (29 volymer med katolsk 1600-talsteologi, vad läser ni när ni inte kan sova, då?) och ut med byrån i hallen. Sedan behövdes det en bokhylla till, och den fick bara plats i hallen, så byrån åkte upp i lilla rummet på vinden. Sedan behövde vi - nej, faktiskt inte en bokhylla, men ett klädskåp till barnen, och det fanns det bara plats för i lilla rummet på vinden, så byrån försvann in på barnens rum, där det faktiskt fanns ett tomt hörn om man slängde ut ett bord, och där står den nu. Och jag börjar bli väldigt trött på att gå dit för att hämta mina strumpor.

Så nu skall jag skaffa mig en annan byrå av något slag att ställa in i min garderob, som är rymlig men opraktisk, man kan bara hänga kläder där, eller lägga dem på golvet. Nja, det finns en hylla också, men den är inte för människor av normallängd, om man inte vill klänga på sängen och sträcka sig in, och inte ens då kommer man åt det som ligger längst in. Så jag använde eftermiddagen till att sortera gamla kläder, och hittade en hel del saker jag hade glömt bort att jag hade, som ett helt obekant par snygga svarta jeans (inte illa!) och den ack så vackra blå kjolen som faller sååååå elegant, skrynklar sig som ett russin bara man tittar på den, och får konstiga vita noppor där handväskan ligger emot. Men vacker är den.

Så i morgon bär det iväg till favoritstället (Ikea igen! vi börjar få ont om köttbullar också) för att leta liten byrå av något slag. Önska mig gärna lycka till.

Om nyhetsbyråers rapportering

Välkomna och God fortsättning: jag hoppas ni har haft ett angenämt nyår. Jag kan själv inte klaga, jag har ägnat mig åt den alltid underhållande sysselsättningen att fundera över hur många fel man kan hitta i en tidningsartikel.

Den finns här, men för säkerhets skull (jag har aldrig länkat förr) klipper jag in den också. Den är ur SvD, men jag tror jag läste samma sak i DN:

Regeringsbildare utsedd i Belgien

Belgiens kung Albert II utsåg på söndagen parlamentets talman Herman Van Rompuy till regeringsbildare. Van Rompuy hade tidigare sagt att han aldrig skulle acceptera uppdraget, men ändrade sig efter ett möte med kungen.

Därmed går landets segdragna politiska kris in i en ny fas. Regeringen föll nyligen - för tredje gången i år - efter ett omstritt försök att rädda krisbanken Fortis.

Även om Van Rompuy lyckas få ihop en livsduglig regering är det oklart hur länge den ska sitta. Kanske till 2011, då det är dags för nästa ordinarie val, kanske till nyval under 2009, eller så återkommer den avgångne premiärminister Yves Leterme när Fortishärvan utretts.

Bryssel TT-AFP


Jaha, minsann. Tja, även om vi inte bryr oss om småfel som vem som helst kan göra vid försök att skriva om Belgien (Van Rompuy är bara talman i den ena kammaren av två), så har vi det intressanta påståendet för tredje gången i år.

Ursäkta? Nog för att det finns en hel del att säga om Letermes regering, men inte f-n har den fallit förrän härom veckan. Visserligen gjorde Leterme ett försök att avgå i somras, men det fick han inte. Eller har TT och AFP några hemliga källor? Tänk om det är de som sitter inne med sanningen, och all nyhetsrapportering i Belgien är förfalskad? Kanske föll Letermes regering två gånger i fjol utan att någon märkte det? Och bara genom att kolla TT kan man få veta något om Belgien.

Det är klart, jag borde ha börjat misstänka något i förrfjol när alla i Belgien trodde att de fransktalande socialisterna för första gången på gud vet hur många decennier kom på andra plats i stället för första: detta var en jättesensation. Men svenska nyheter (som givetvis visste bättre) rapporterade att socialisterna som vanligt blev största parti i Vallonien.

Jösses, vilken konspiration! Men jag har avslöjat den!